
transcript
show notes
Det finns ett ord som har bott i mitt undermedvetna länge.
Hoppetossa. ( ja, jag vet att jag låter som en gammal tant)
Och ni hör det, eller? Den dömande tonen. Velig. Ansvarslös. En person man inte kan lita på.
Det ordet har fått mig att stanna kvar i saker längre än jag borde. Att kämpa för att vara någon jag för länge sedan vuxit ur. Och i det här avsnittet berättar jag om det. Om rätten att ändra sig, om polisdrömmen jag bar på i sexton år och valde att lämna, och om skillnaden mellan att ändra sig utifrån insikt och att fly undan rädsla.
Du har ingen skyldighet att vara samma person du var för fem minuter sedan. Men det krävs mod att faktiskt välja det.
🎧 Det här avsnittet är för dig som kämpat för att vara någon du kanske sedan länge vuxit ur.